MISAC
Medicinsk forskning och utveckling
Leg. Tandl. Christer Malmström

spacer
 Startsidan
spacer
 Introduktion
spacer
 Böcker & video
spacer
 Egen forskning
spacer
 Egna artiklar
spacer
 Patientinformation
spacer
 Hälsodeklaration
spacer
 Viktiga artiklar
spacer
 Länkar
spacer
 Bra adresser
bullet

Sanningssägarna i Kiel

bullet

Stock A

bullet

Kvicksilver i tandfyllnadsmaterial

bullet

The Malmström high fiber protocol

bullet

Hur mycket kvicksilver får vi i oss?

bullet

Tandläkare fick lyssnarpris

bullet

Det finns hopp!

bullet

Korrosion av amalgam orsakar sprickor



Sanningssägarna i Kiel

Sanningen

Om riskerna med amalgam har lett till att en tysk tillverkare fått lägga ner sin amalgamtillverkning. Det är anmärkningsvärt hur man lyckats negligera den tyska dokumentationen om biverkningar i Sverige.


För snart tre veckor sedan berättade jag om planerna på att administrativt "oskadliggöra" det toxikologiska institutet i Kiel, när dess nuvarande ledare prof Otmar Wassermann går i pension senare i år. (Se   http://www.uni-kiel.de/toxikologie/)

Nu har jag fått och läst den berömda skriften "Kieler Amalgam-Gutachtung 1997" av Wassermann och hans medarbetare M Weitz och C Alsen-Hinrichs. För mig som har följt amalgamdebatten i 10år var det en oerhört märklig upplevelse, ungefär som att plötsligt komma ut i frisk luft och förstå att det klimat jag har levat i inte är det enda möjliga på jorden. Det är nästan ofattbart att detta har skrivits i en stad som där jag bor ligger mycket närmare än Stockholm (bara 26 mil fågelvägen). Förklaringen är inte alls enbart att de tre författarna är ovanligt sanningsälskande och orädda, utan de citerar mängder av publicerade arbeten på tyska som tydligt visar att det "amalgamkrig" som startades av Stock 1926 fortfarande har ett tydligt inflytande i den tyska diskussionen på området. Här måste finnas kvar åtminstone rester av den kultur som gjorde Tyskland världsledande inom vetenskapen innan Hitler kom och lade även detta i grus och aska.

Respekt för sanning och ärliga argument sitter i dag trångt i vår kommersialiserade kultur, säkert även i Tyskland såsom Wassermann själv har beskrivit i andra sammanhang. Men tydligen finns det kvar så mycket av den gamla andan att det går att ösa ur den inhemska litteraturen för en skrift som denna. I resten av världen har en sorts pragmatism brett ut sig. För att citera ur Uggleupplagan av Nordiska Familjebok (1915):
"Pragmatism ... den kunskaps teoretiska åsikt, som anser kunskapens sanning vara identisk med dess nytta för livet,(förmåga att leda handlingarna). Sanning har enligt denna åsikt ej sitt värde i sig själf, utan endast genom sina praktiska konsekvenser. ... det inflytande som åsikterna utöfva på mänsklighetens utveckling i det hela." Man förstår att denna i stor utsträckning amerikanska filosofi kan leda till viss uppluckring i respekten för sanningen. En spjuver skall apropå pragmatismens sanningsbegrepp ha travesterat den amerikanska vittnesedens ord om "the truth, the whole truth, and nothing but the truth" så här: "the expedient, the whole expedient, and nothing but the expedient".

Nåväl, här finns 131 sidor spännande text och därtill över 400 referenser. Ursprungligen är detta ett sakkunnigutlåtande i en rättssak mot metalljätten Degussa i Tyskland. Processen ledde till att Degussa lade ner sin amalgamtillverkning för att inte råka mer illa ut.

När författarna citerar litteraturen kommer de ihåg författare som inte alltid uppskattas efter förtjänst i t ex Sverige. Sålunda hittar vi Fredrik Berglund, Mats Hanson, Patrick Störtebecker, Jaro Pleva, Christer Malmström, Britt Ahlrot-Westerlund, Magnus Nylander, Ulf Lindh. Givetvis också andra som Lars Friberg (många gånger), Maths Berlin, Ingvar Skare, Sverker Eneström, Per Hultman, Socialstyrelsens Expertgrupp 1987 (LEK), Lars Barregård, Herrström och Högstedt, Klock och Ripa, Margareta Ahlqwist, Sven Langworth, C-G Elinder.

Ett huvudtema i dokumentet är att amalgamtillverkarna "måste ha vetat" vilka betänkliga egenskaper amalgam har, eftersom så mycket skrivits om detta i särskilt tyskspråkig litteratur. Så t ex står det klart och tydligt i Gmelins handbok för oorganisk kemi (1961) att kroniska förgiftningar kan förekomma hos amalgambärare. I argumenteringen tas för givet att känsligheten för Hg varierar mycket starkt mellan individer. Författarna noterar också att begreppet förgiftning har försnävats på senare år, så att inte alla skadeverkningar av gifter räknas in, utan man ställer krav på vissa minimikoncentrationer, och klart avgränsad, specifik sjukdomsbild. Därigenom utesluts (som vi så väl vet) viktiga hälsoskador av Hg från diskussionen i vissa kretsar. Mot detta citeras bl a LEK-utredningen för att framhäva hur mångskiftande symtom Hg kan ge upphov till.

Ibland går försvaret av amalgam långt över alla anständighetsgränser, t ex när en förening av sjukkassetandläkare i Berlin går ut offentligt med påståendet att amalgam bara innehåller "minimala mängder" (geringsten Mengen) Hg förutom silver, tenn och koppar. När ett sådant tilltag nämns i ett dokument som detta framstår det som den svinaktiga lögn det är. I Tyskland "måste" man uppenbarligen inte hålla god min inför sådana oarter.

Att utesluta förgiftning i enskilda fall på grundval av blod- och urinvärden döms ut helt och hållet. Symtomstegring i samband med utborrning av amalgam ses som en klar indikation på amalgamskada. Att det finns exempel på personer som inte blivit bättre av enbart amalgamsanering godtas inte som motbevis i frågan om amalgam överhuvud kan skada hälsan. Sunt förnuft!

Den klassiska försvarslinjen att det "inte i något fall har vetenskapligt bevisats ..." vänder författarna på och säger mycket tankeväckande, att det är allvarligt om det saknas accepterade vetenskapliga metoder att påvisa förgiftning med en giftig substans, "även" i fall där en sådan i verkligheten föreligger. Att hänvisa till brist på bevis när man hävdar att problemet inte existerar är helt oacceptabelt. Lika odugliga som bevis på ofarlighet är alla dessa alltför små undersökningar där man misslyckats med att hitta de tecken på samband man påstått sig leta efter.

Klock och medarbetares artikel (1989) expedieras snabbt -- här avvisas helt att det skulle kunna vara en placeboeffekt av amalgamsanering man funnit när goda hälsoeffekter kvarstår efter 36 månaders uppföljning.

På mycket hedrande sätt citeras LEK-utredningens ord om amalgam som "ett ur toxikologisk synpunkt olämpligt fyllnadsmaterial" som inledning på författarnas egen sammanfattning. De ansluter sig kort och gott till den slutsatsen, som här i Sverige har kommit alltmer i bakgrunden.

Jag skall inte fortsätta att referera, utan hoppas att ovanstående räcker för att visa att det ur vetenskaplig "kultursynpunkt" finns ett sätt att närma sig amalgamfrågan som vi borde kunna lära mycket av. När kemisten Alfred Stock framträdde i Berlin 1926 fick han omedelbart stöd från olika håll, bland framstående läkare och t o m bland tandläkare, och så långt jag följt den debatt som då kom i gång präglades den inte av intressepolitik och advokatyr på det sätt som vi nu tar för givet och har anpassat oss till. Vi har blivit amerikaniserade nog för att inte lyfta på ögonbrynen för fräcka schackdrag som tjänar till att hålla obehagliga sanningar på avstånd. Så länge det odontologiska etablissemanget och deras medicinska bundsförvanter inte gör sig skyldiga till fulare trick än tobaksindustrin gjort i sin intressekamp tycks vi foga oss i att spelet skall spelas efter regler som de har bidragit till att forma genom åren. Men det är faktiskt inte nödvändigt! Wassermann och hans medarbetare visar vägen.

Per Dalén


Boken (på tyska) är utgiven som vad man brukade kalla "skrivmaskinsoffset", alltså inte konventionellt tryck. Den har ISBN-nummer 3-00-002089-6, men är inte tillgänglig i bokhandeln.
Säljs genom:
Internationale Gesellschaft für Ganzheitliche Zahn-Medizin e.V.,
Seckenheimer Hauptstraße 111,
D-68239 Mannheim,
Tyskland Tel: 0621-476400
Fax: 0621-473949
Email:  gzm@gzm.org
Enklast är att gå in på deras hemsida:
Internationale Gesellschaft für Ganzheitliche Zahn-Medizin e.V.
där det också finns ett beställningsformulär.
Priset är DM 30:00 som inkluderar porto, åtminstone inom Tyskland. Betalning genom check eller banköverföring enligt anvisningarna.